Imorgon är det dags

Ja imorgon är det dags. Imorgon! Denna långa diet med formtoppning har snart nått sitt slut. Så svårt att ta in det. Man vill vara klar nu men ändå inte, på något sätt. Så jäkla kul att se kroppen förändras varje dag men man kan ju inte komma mycket mer än i form och någonstans måste man säga stopp. Därför är det perfekt med ett tävlingsmoment som avslut på det hela eftersom slutdatumet blir så definitivt. Du kan inte själv ge det ett par dagar hit eller dit utan det är detta datum som gäller. Och detta datum för mig är alltså imorgon! Spännande!

Vad har jag gjort sen jag skrev sist? Jo i Torsdags var jag ledig från kontoret, skulle lägga dagen åt att handla mat och att tillaga mat och såklart åt att packa allt.
Dagen började med att jag skulle ta fram packlistan som jag skrivit i min jobb-laptop. Datorn startades upp men sen så hängde den sig helt, gick inte att använda. Testade ett par gånger till med samma resultat. Skit! Till saken hör att jag inte kunde vänta med att fixa problemet. Jag är ledig fram till tisdag och då lämnar jag landet, för jobb, och datorn ska med. Kan inte ta vilken dator som helst heller, det är på den som strulade nu som jag har de applikationer jag behöver för resan plus att det är denna som är godkänd i säkerhetskontrollerna där jag ska jobba.
Fick helt enkelt börja med att fixa med detta istället. Med hjälp av telefonsupport av datoransvarig på jobb tror jag att den fungerar hjälpligt nu. Dock fattas jag ett program men det får jag fixa på måndag.

Sen då, resten av dagen? Jo jag började med att koka mängder med ris och steka mängder med kyckling och sedan väga upp allt i portionspåsar så att jag skulle kunna äta efter schema hela helgen. Det tog sin tid kan jag säga. Sen blev det till affären för att inhandla det sista som skulle med.
Havregryn, ris och kyckling är ju basvaror som vi typ alltid har hemma. Ja kyckling måste man ju köpa ny var 3:e dag typ eftersom det inte får plats i kylen annars men ni förstår. Nu skulle vi dock ha lite annat till resan. Bananer, skumtomtar och lite annat godis ;) Jo det tillhör uppladdningen faktiskt. Godiset är till tävlingsdagen men banan fick jag äta nu på morgonen tillsammans med havregryn o kyckling..åå..va gott det var! :)

Igår körde jag själv i bilen hela vägen upp till Stockholm. Jessica jobbade och barnen gick ju i skolan på fredagen ju så de fick ta tåget idag, lördag, istället. De är på väg i detta nu så vid lunchtid så är de uppe hos mig. Blev en tidig morgon för ungarna men de får väl sova på tåget ;)

Igår handlade allt om invägningen annars. 18.30 skulle classic bodybuilding väga in. Jag var uppe i Stockholm i god tid. Hade ätit och druckit mina mattider som vanligt på vägen upp i bilen eftersom det var "lugnt" med vikten. För säkerhets skull var vågen med upp och tur var det. Vägde mig precis innan jag skulle ta mitt 15.00 mål och fick en chock! Jag hade samlat på mig vikt och låg nu farligt nära gränsen.
191cm som jag hade mätt mig till hemma skulle ju motsvara 100kg och  nu vägde jag 99.2kg. Äta och dricka då? Nej tack! Jag fick klara mig. Så fort jag vägt in så skulle jag i så fall kasta mig över mina sista 3 måltider och 4 liter vatten som jag hade kvar för dagen. Nu var inte invägningen klar förrän vid 21 så 9 timmar utan mat gjorde att jag mådde sådär kan jag säga.
Hur gick invägningen då? Jag slutade att äta och dricka efter att jag sett vikten på vågen. Och var ett antal gånger på toaletten. Hade jag fått ut ett par liter vatten så skulle det ju vara lugnt tyckte jag. Ingen panik. Ställde mig i kön då det äntligen var vår tur, 2.5 timmar försent typ, av med alla kläder (nästan) och traskade fram till domarna när det var min tur. Började att ta min längd, 188.5cm, jag hörde vad de sa och jag började räkna i huvudet på vilken vikt jag behövde klara då. Det gick inte så bra att tänka, ingen energi alls. Lät domarna sköta tänket och vikten på 97.5kg som jag tagit mig ner till räckte inte för den längden. 1kg fel. Protesterade och sa att jag var mycket längre hemma. Jag hade ju stått upp o väntat i flera timmar och ryggen hade packat ihop plus bilkörningen på det. De gick med på att mäta om mig och jag fick anstränga mig för att bli så lång som möjligt. Så ja! 190,5cm. 0,5cm kortare än hemma men då skulle jag klara mig. Hur jag lyckades bli 2cm längre andra försöket har jag ingen bra förklaring på. Att jag skulle vara kortare än hemma, köper jag däremot, tömningen av vätskan gör att diskarna i ryggen är hoptryckta så det kan spela stor roll. Nu var det ett par veckor sedan jag mätte mig hemma så 188.5 kanske inte hade varit helt omöjligt. Domarna var nöjda, jag fick mitt startnummer och sen var det rakt upp till rummet och äta. Kylskåpskall kyckling o ris fick det bli. Det funkar faktiskt och vid denna tiden ville jag inte röra mig ner till receptionen för en micro. Faktiskt så blir det nog kylskåpskallt hela dagen, vem pallar värma maten liksom ;)

Nu blir det att fixa till sig lite så man kan gå ner på mässan sen, de öppnar 9, så det blir efter mitt andra mål mat för dagen då. Vi höres!!